Du, du av alla. Jag trodde att du alltid skulle finnas för mej, stötta mej. Men trodde räckte inte.. Och hur mkt jag bara vill berätta allt för dej, snacka med dej. Vissa stunder vill jag till och med förlåta dej, men jag får övertala mej själv att du gjort fel att jag inte ska lita på dej, hemskt, hemskt är ordet jag kan beskriva detta med. Ett förlåt räcker inte alltid.. Det är bara ett uttjatat ord. Hur ska jag Veta att du inte ljuger om ett förlåt, endast för att göra det lätt för dej själv? Snälla ge mej ett svar på det. Ett svar och jag är nöjd. Men är du nöjd? Hur ska jag veta, veta att du inte ljuger om att du är nöjd om jag förlåter dej. Vänskap ska det kallas, men vänskap vad är det? Det är nog inte samma sak för mej som för dej, vänskap för mej är ärlighet, tillit och kärlek om så mycket där emellan. Sanningen varar längst.